Skor, skor, SKOR! :D
Här är några snygga skor som jag fick syn på när jag surfade runt! xD ;D
Om man ändå vore rik.... Då hade jag haft dessa skorn i min enorma garderob! Hihi ;D
Ha det finelint! kramar josefin♥
Jag kan inte bara leva i nuet, jag måste tänka frammåt..?
BYE BYE SKÅNE! ; D
I morgon natt bär det av! Iallafall för mig, Akke och Mamma. Pappa och farmor åker senare på morgonen ;D
Det ska bli skönt att komma här i från ett tag, det är inte det att jag inte gilla hemtrakten, men en liten paus skadar inte..
Vad kommer hända sen?
Snart börjar skolan igen. Det är mitt sista år på den skolan jag går på nu.. Det är sorligt för mig eftersom jag har svårt för att släppa taget. Jag menar de flesta av mina kompisar har jag växt upp med och kännt ända sen dagis, sen jag var 1 år. Jag har kännt dem hela mitt liv, och nu förvninner de? Hela mitt liv slits sönder. Allt det jag vet och har nu kommer snart att vara borta? Allt kommer ryckas skoningslöst från mina armar, och jag har svårt att inse att jag inte kan göra så mycket åt min situation.
- Men varför måste det vara så svårt! ? Det gör så ont! Jag känner det redan, hur kommer det då kännas när det sker?
För att förklara hur jag tänker så ligger det till så här :
För mig är det som att säga farväl till mitt liv och mina kompisar. Jag säger ju inte farväl till mina tajtaste vänner, utan mer till dem jag träffar varje dag när jag är i skolan. De som får mig att känna mig lite glad över att gå dit varje dag. För även om jag inte kommer jätte bra överrens med alla så tycker jag ändå jätte mycket om dem. Jag har ju ändå växt upp och utvecklats med dem. Det är lite tack vara dem som jag är den jag är idag. De har vatt med och format mitt "JAG". Så även om saker som hände i det förflutna känndes hämskt då, så måste säga att jag är tacksam för det mesta i dag. (Inte allt, män det mesta) Det är dags att släppa det förfluta och börja förlåta, ingen mår bra av att gå och vara upprörd eller arg över något som hände för länge sen. Man kan inte vara arg för alltid. Eller? - "What don't kill you make's you stronger" ?
Hejdå för sista gången..? HELL NO!
Men dagen kommer närmare då det är dags att säga Hejdå för sista gången.. Nä, inte för allra sisa gången, för man kommer ju ha återträffar senare i livet. Men det kommer ändå hinna gå 5 - 10 år innan man ser alla igen. och på den tiden kommer mycket hinna hända.
Men hur kommer det att kännas när inget är som det brukar? Det som är nu, ja allt det jag har nu är allt det jag vet. Jag vet inte vad som kommer hända sen, jag kan ju inte spå framtiden.. Och när det försvinner, allt det jag vet och har, vad finns då kvar? Ett tomt skal? (Inte ett tomt skal, för jag är inget tomt skal! HAHA xD Det ska gudarna veta ;D) Men Kommer jag att klara detta..? Jag har så mycket som snurrar runt i mitt huvud just nu. Så många frågor som ännu inte fått några svar.. Detta är den svåraste och mest hjärtkrossande situationen som jag varit med om i hela mitt liv, och ändå är det inte förräns om ett år som det kommer inträffa..
- Man måste tänka frammåt, man kan inte bara tänka och leva i nuet hela tiden. Brukar jag alltid säga.
Men nu vill jag inte tänka frammåt, jag vill faktiskt bara leva i nuet, för en gångs skull. Denna tiden kommer aldrig i gen. Det är därför jag vill nu. För vad jag vet just nu är att jag finns och lever just exakt NU, jag vet inte vad som händer sen, efter döden.. Ett svårt år väntar mig. Ett tufft år med mycket lycka, glädje och sorg. Men i slutändan, kommer jag kunna känna av lyckan och gländjen som jag funnit eller kommer sorgen blocka det? Det återstår att se.. Jag måste be och hoppas på att allt löser sig. Och förhoppningsvis gör det de också!
Much love and many hugs from a confused Josefin.
- Detta är det jag kommer fundera på och lösa under min semester. jag ska även kopla av och ha roligt!
Ha det bäst! ;D
I morgon natt bär det av! Iallafall för mig, Akke och Mamma. Pappa och farmor åker senare på morgonen ;D
Det ska bli skönt att komma här i från ett tag, det är inte det att jag inte gilla hemtrakten, men en liten paus skadar inte..
Vad kommer hända sen?
Snart börjar skolan igen. Det är mitt sista år på den skolan jag går på nu.. Det är sorligt för mig eftersom jag har svårt för att släppa taget. Jag menar de flesta av mina kompisar har jag växt upp med och kännt ända sen dagis, sen jag var 1 år. Jag har kännt dem hela mitt liv, och nu förvninner de? Hela mitt liv slits sönder. Allt det jag vet och har nu kommer snart att vara borta? Allt kommer ryckas skoningslöst från mina armar, och jag har svårt att inse att jag inte kan göra så mycket åt min situation.
- Men varför måste det vara så svårt! ? Det gör så ont! Jag känner det redan, hur kommer det då kännas när det sker?
För att förklara hur jag tänker så ligger det till så här :
För mig är det som att säga farväl till mitt liv och mina kompisar. Jag säger ju inte farväl till mina tajtaste vänner, utan mer till dem jag träffar varje dag när jag är i skolan. De som får mig att känna mig lite glad över att gå dit varje dag. För även om jag inte kommer jätte bra överrens med alla så tycker jag ändå jätte mycket om dem. Jag har ju ändå växt upp och utvecklats med dem. Det är lite tack vara dem som jag är den jag är idag. De har vatt med och format mitt "JAG". Så även om saker som hände i det förflutna känndes hämskt då, så måste säga att jag är tacksam för det mesta i dag. (Inte allt, män det mesta) Det är dags att släppa det förfluta och börja förlåta, ingen mår bra av att gå och vara upprörd eller arg över något som hände för länge sen. Man kan inte vara arg för alltid. Eller? - "What don't kill you make's you stronger" ?
Hejdå för sista gången..? HELL NO!
Men dagen kommer närmare då det är dags att säga Hejdå för sista gången.. Nä, inte för allra sisa gången, för man kommer ju ha återträffar senare i livet. Men det kommer ändå hinna gå 5 - 10 år innan man ser alla igen. och på den tiden kommer mycket hinna hända.
Men hur kommer det att kännas när inget är som det brukar? Det som är nu, ja allt det jag har nu är allt det jag vet. Jag vet inte vad som kommer hända sen, jag kan ju inte spå framtiden.. Och när det försvinner, allt det jag vet och har, vad finns då kvar? Ett tomt skal? (Inte ett tomt skal, för jag är inget tomt skal! HAHA xD Det ska gudarna veta ;D) Men Kommer jag att klara detta..? Jag har så mycket som snurrar runt i mitt huvud just nu. Så många frågor som ännu inte fått några svar.. Detta är den svåraste och mest hjärtkrossande situationen som jag varit med om i hela mitt liv, och ändå är det inte förräns om ett år som det kommer inträffa..
- Man måste tänka frammåt, man kan inte bara tänka och leva i nuet hela tiden. Brukar jag alltid säga.
Men nu vill jag inte tänka frammåt, jag vill faktiskt bara leva i nuet, för en gångs skull. Denna tiden kommer aldrig i gen. Det är därför jag vill nu. För vad jag vet just nu är att jag finns och lever just exakt NU, jag vet inte vad som händer sen, efter döden.. Ett svårt år väntar mig. Ett tufft år med mycket lycka, glädje och sorg. Men i slutändan, kommer jag kunna känna av lyckan och gländjen som jag funnit eller kommer sorgen blocka det? Det återstår att se.. Jag måste be och hoppas på att allt löser sig. Och förhoppningsvis gör det de också!
Much love and many hugs from a confused Josefin.
- Detta är det jag kommer fundera på och lösa under min semester. jag ska även kopla av och ha roligt!
Ha det bäst! ;D
