The unknown. Hur accepterar man livets gång?
På måndag är det min födelsedag! 15 år av mitt liv har nu gått... det är inte klokt, det känns som om jag fyllde 10 alldeles nyligen. Tiden går helt galet för fort!
Ångrar jag något jag har gjort/inte gjort under dessa 15 år? Absolut. Men vad ska man göra? får skylla på att man var liten och inte visste vad man gjorde.. jaja, livet går vidare. Precis det. Precis exakt den meningen och allt som har med livets gång och döden att göra får det att knyta sig i magen på mig och bilda en klump i halsen. Jag tål inte att tänka för mycket på framtiden.. Och på "The unknown". För hur jag än gör, hur mycket jag än önskar att allt föralltid förblir som det är nu, så kommer det aldrig bli så, för hur jag än gör, hur mycket jag än önskar, så fortsätter tiden ändå att gå. och när tiden går så åldras man, och olika saker hiner hända, saker man önskar aldrig skulle hända. Men måste häjda mina tankar..
För mycket tänkande kan leda till döds ångest och oro inför "The unknown". Hur ska man kunna leva i frid om man är som jag och för det mesta måste ha koll på allting? Jag kan ju inte veta och ha koll på det som ingen vet, vad som verkligen händer efter man har dött...? Visserligen tror jag på andar, men jag vet inte om man får fler liv, lever samma liv igen, eller vad som igentligen kommer hända..? För förr eller senare så händer det. Ens närmaste kommer att dö, hur kommer jag att kunna hantera detta? Jag kommer bryta i hop. Jag älskar min familj och mina vänner så obeskrivligt mycket! Please don't take them away! I don't wanna be alone! Men ingen vill ju det.. och jag förstår det, eftersom jag själv känner så.
Some times, I juste lye awake at night thinking about it. Then i cry myselfe to sleep.
Ångrar jag något jag har gjort/inte gjort under dessa 15 år? Absolut. Men vad ska man göra? får skylla på att man var liten och inte visste vad man gjorde.. jaja, livet går vidare. Precis det. Precis exakt den meningen och allt som har med livets gång och döden att göra får det att knyta sig i magen på mig och bilda en klump i halsen. Jag tål inte att tänka för mycket på framtiden.. Och på "The unknown". För hur jag än gör, hur mycket jag än önskar att allt föralltid förblir som det är nu, så kommer det aldrig bli så, för hur jag än gör, hur mycket jag än önskar, så fortsätter tiden ändå att gå. och när tiden går så åldras man, och olika saker hiner hända, saker man önskar aldrig skulle hända. Men måste häjda mina tankar..
För mycket tänkande kan leda till döds ångest och oro inför "The unknown". Hur ska man kunna leva i frid om man är som jag och för det mesta måste ha koll på allting? Jag kan ju inte veta och ha koll på det som ingen vet, vad som verkligen händer efter man har dött...? Visserligen tror jag på andar, men jag vet inte om man får fler liv, lever samma liv igen, eller vad som igentligen kommer hända..? För förr eller senare så händer det. Ens närmaste kommer att dö, hur kommer jag att kunna hantera detta? Jag kommer bryta i hop. Jag älskar min familj och mina vänner så obeskrivligt mycket! Please don't take them away! I don't wanna be alone! Men ingen vill ju det.. och jag förstår det, eftersom jag själv känner så.
Some times, I juste lye awake at night thinking about it. Then i cry myselfe to sleep.
Kommentarer
Trackback
